Avsnitt 7: Åsa Larsson

Åsa Larsson är lantalainen, tornedaling och världskänd författare. Hennes senaste bok ”Fädernas missgärningar” utsågs nyligen till 2021 års bästa deckare av Svenska Deckarakademin och böckerna säljs i 26 länder. Hon är uppvuxen i Kiruna, med rötter i Kurkkio och Kurravaara. I Proud to be Ummikko berättar hon om längtan efter meänkieli, om arvet från arbetsstugorna och om det övernaturliga som blivit en naturlig del av författarskapet.

I Proud to be Ummikko berättar Åsa att meänkieli talades mycket omkring henne under uppväxten.

”Det var ju mina föräldrars förstaspråk. Det var deras känslospråk. När dom skrev vykort till varandra, om de var ute och reste, så skrev dom på meänkieli. När dom vänslades med varandra, stod och kramades, så pratade dom på meänkieli.”

Under uppväxten hade Åsas föräldrar ambitionen att lära henne språket. Men de lyckades inte hålla i ambitionen hela vägen. Sin nuvarande kunskap i meänkieli beskriver Åsa som “extremt bristfällig”, något som hon ibland upplevt som en sorg.

”Jag har aldrig känt att jag har blivit utesluten eller så. Däremot kan jag ju nu känna att det är lite fattigt. Att det är mycket av samtal och så som jag har missat och missar fortfarande.”

Som vuxen har hon ett par gånger försökt att återta språket. Något som gjort att hon upptäckt nya saker i sina relationer med släkt och vänner.

”Jag tycker att min mamma blev en annan person när hon pratade meänkieli. Och jag kände där också att den delen av min mamma skulle jag vilja lära känna. Men båda gångerna så har det där pluggandet havererat. Det är svårt att lära sig.”

Åsa menar att det delvis är hennes eget fel att hon inte lyckats återta språket. Men hon berättar även om hur hennes mamma med syskon inackorderades på arbetsstuga som barn och förbjöds att prata meänkieli. Något som Åsa tror kan ha påverket hennes och familjens koppling till språket och minoritetskulturen negativt.

”Det finns mycket som jag undrar över när det gäller den uppväxten. Och jag tror ju också att det har påverkat mig och att det har påverkat mina kusiner och att det på nått sätt också faktiskt fortplantas även till mina barn. Och att det är ganska svårt att få syn på vad det har gjort med oss som människor.”

Efter att länge ha bott i södra Sverige så har Åsa nu köpt en tomt i Tornedalen och hoppas kunna spendera längre perioder där för att åter bli en del av hembygden.

”Jag känner också att det är helt avgörande för mitt fortsatta skrivande. Så det ser jag om jag ska spå min egen framtid.”

Intervjun genomfördes i Januari 2022.